Zambla, och mer väder

Mjaha, hur sammanfattar man en sån här dag då? Lite seg start, lite väntan, en sjukt fin backe, lite mer väntan och så en vilsam retur. Ungefär så kanske.





Men vad är det här för startbild?? Jo, ungefär som starten
såg ut. Bensinstation 5 km hemifrån. Ösregn.



Som sagt. Ös. Regn.

Men sen blev det bättre! Här har stigningen mot Zambla börjat.

Och nu blev det grönt och luftigt, snyggt ljus också

Kullar och kullar

Skogigt! Påminner starkt om min halltapet?

Jag vet inte vad som gick så långsamt imorse, men det behövdes lite uppstyrning efter dagen igår. Till att börja med somnade jag som en sten och kanske var lite göromål kvar, som att tvätta cykel och få lite allmän ordning efter katastrofvädret igår. 

Gud? Är det du?



Sen lite Sound of Music-vibbar

The hills tralalala

På det tog jag en sväng till mataffären, satt länge i kartorna och planerade samt babblade en stund nere i hotellreceptionen, och vips var klockan runt två fast jag gått upp vid sju. Så kan det gå. 

Toppen!



Fotobevis. Bar? Kanske nästa gång



Enda pratsällskapet idag. En lokalbo
som gillade samma backar som jag



Jaha nähä, hit men inte längre. Ösregn igen, innan Clusone. Just när allt
var så bra. Jag satte mig helt fräckt på nåns trapp och började vänta



Mörkt mörkare oväderfest



Men vafasen.. Det blev bara värre. Regnet bombade ikapp med
åskan och jag kröp allt längre in under tak. Tårna simmar ur bild..

När skjutsen väl var konfirmerad på väg så tvingade han mig
även att gå in på baren runt hörnet. Jaja, man fogar sig



Och här var en upplevelse i sig. Hej 1970? Sjysst iaf.
En kaffe kan man alltid hälla i sig.

Men till slut var siktet mot Zambla, dit jag tänkt åka (se servett) och även fått som tips sen dess. Kanske inte hela vägen upp eftersom jag kom iväg så sent, men som en utvärdering.


Jag kom väl hela 5 km innan regnet kom, så det var bara att rulla in på en bensinstation och vänta ut eländet. Icke att jag skulle skita ner cykeln, den var ju nytvättad! Noggrant dessutom!


Regnet försvann snart och när det även torkat upp lite rullade jag vidare, helt nöjd med min hantering av det hela.


Zambla var för mig nytt som utflyktsmål, och förutom att vägen dit är rätt tungt trafikerad så var det en alldeles utsökt backe. Snäll lutning och en riktig naturupplevelse.


Jag bestämde mig för att jag skulle hinna till toppen men på bekostnad av att behöva ta samma väg tillbaka - det finns ju roligare alternativ men inte kortare.


På toppen hann jag språka en stund med en local som kom upp samtidigt, vi utbytte lite favoritbackar och sen bar det utför.


Men sen var det slut på idyllerna för nu var det plötsligt kolsvart på himlen, åt det håll som jag skulle.
Hm, dumt. Jag körde, men väntade bara på regnet och höll stenkoll på alla ställen som erbjöd ett tak. Så tre droppar in i skuren hade jag redan tagit skydd och det var ingen dålig idé för himlen öppnade sig som den gärna gör här, och åskovädret brakade loss med eftertryck.


Så där satt jag och kurade under nåns tak, och funderade hur länge detta skulle kunna pågå. Rätt länge tyvärr, såg det ut.
Under tiden messade min nya cykelbekant som jag körde med här om dagen, och sa att det var ett jvla väder där han var, så han skulle inte kunna träna idag. Jag svarade att jo jag sitter i epicentrum och funderar på att byta sport.


Efter lite övertalning att det faktiskt inte var något besvär, så lät jag honom komma och plocka upp med bil. Ungefär fem minuter senare slutade det regna och solen sken, och jag kände mig som en dubbelidiot men han var redan på väg och jag skulle bara gå och ta en kaffe så länge, bastamente. Jaja, lite vilodag för mina ben som varit snälla och ställt upp i snart två veckor, kanske inte var så dumt ändå.


Så hemfärden var ju synnerligen enkel, även om lite obekväm eftersom det faktiskt var fullt cyklingsbart vid det laget, men vafasen, skitsamma, han fick ju vara lite hjälte och jag fick en kaffe på ett ställe där jag annars aldrig stannat, det var ju ändå lite kul i all röra.


Imorrn säger alla prognoser att vädret ska bli bra typ överallt - inte för att jag litar ett skvatt på dem längre, de har ju missat precis allt hittills, men ändå. Det öppnar upp för längre turer. Om jag går och lägger mig vill säga.
Hoppla!


Jaha så här kan man också komma hem. Behövde inte ens lyfta ut
cykeln ur bakluckan själv. Ibland har man tur.

Dagens tur - lite vilodag va? Kanske bra