Mortirolo - Bormio

Ja vissa cyklade även Presolana innan Mortirolo - för så gjorde de ju på Girot..

Hej då till Belvedere, vårt hotell i Lovere

Mot norrut!

Men för att inte mörda någon som inte tränat lika mycket som Nibali, så erbjöds även rakaste vägen till berget som Lance Armstrong dömt ut som nåt av det jävligaste han nånsin kört. Trots dopingen då.. hm. 

I Edolo fick jag både perfekt lunch och kaffe

 

Upp för Mortirolo - inte bara grisjobbigt
vackert också!

 


Tumme upp på toppen!

Nå, vägen till Mortirolo om man inte tar Presolana är 6 mil lätt uppför hela vägen, så även om det inte är långt kan man lika väl stanna för en kaffe i Breno, som är ungefär halvvägs, bara för att heja på caféägaren om inte annat, han blir så glad. Tar man dessutom Presolana får man tre goa extramil varav ungefär en är klättring.

Och väldigt härligt utför. Men brant.

 

På mycket god väg till Bormio

Sen har man nått Edolo som i princip är i botten av Mortirolo, minus några kilometer lätt uppför. I Edolo brukar vi käka lunch, och så även denna gång, innan det var dags att rulla vidare.

Och när man är framme blir man jättejätteglad

 

Utmattad går fint det med. Och törstig.

Från det här hållet är Mortirolo ändå relativt mild, i alla fall om man jämför med den värsta sträckningen som går från Mazzo från andra hållet. Usch. Men en bitvis gnetig klättring på 12-13 kilometer får man allt tugga i sig även i den enklaste riktningen.


Från toppen har man härlig utsikt till vilken man nöter fälg och belägg så kottarna sprutar, och väl nere är det runt tre mil kvar till Bormio, vilka vi hade glädjen att få i medvind.


Här bor vi flådigt på Hotell Nevada omgiven av namnkunniga berg, både Stelvio och Gavia precis runt knuten.


Vi får väl se vad vi gör av det.
Buona notte.


Som sagt

Svårtolkad min, men jag säger nöjd att vara framme.

Ja här är vi nu!

Vilket UFO som landat i min dusch har jag
däremot ingen aning om. Knasigt. Farlig?