Presolana, Valle Rossa, Fontane

Idag blev det äventyr, jag hade tänkt ta bara välbekanta stigar såhär första dagen solokvist men ödet ville åt lite andra håll.

Ständiga fiket på Presolana - Piccolo Museo. Här togs en ståkaffe.

Här är min nya vän, upp för väldigt gröna Valle Rossa

Det började i alla fall välbekant; upp mot Passo Presolana. Men redan någon mil hemifrån fick jag påhäng som visade sig vara en sällskapssjuk lokalbo, som genast villade bort oss på en annan väg än jag tänkt, men åtminstone med samma mål.


Efter att vi babblat oss upp för Presolana varifrån jag egentligen tänkt mig vidare till Vivione, så tog jag chansen på en guidad tur som erbjöds men då åt motsatt håll - väldigt vacker sades det. Det är iofs Vivione också, men jag hade nog eg lite lite kläder med mig, och dit hittar jag ju själv så varför inte liksom.

Fina små vespor i allt annat fint

Lago Endine skymtas till höger.
Vad han sa har jag glömt

Det var faktiskt en bra utsikt, det får jag ge honom

Den här blev jag utskälld av, men svansen
gick och skägget var grått, så föga skrämmande

Så ned igen, i vad som kändes som en oändlighet (fast egentligen var ungefär 3,5 mil), dock i stark motvind så några bromsar behövdes just inte, trots att Presolana är en klart godkänd klättring. En bit ned fick vi snarare trampa som dårar för att komma fram utför. Knas. Nånstans längs vägen hakade ytterligare två trampare på i vårt motvindståg men de avvek igen innan de hunnit presentera sig så det var en kort bekantskap.


Mera ner igen. Otroligt lummigt

Nu är jag själv, uppe vid Fontane. Iseosjön istället

Kanske skulle man ta o köpa sig en lätt nedgången
restaurang och bo här istället?
Koka pasta är väl inte så svårt..

Kyrkan i Fontane ståtar

 


I Cene fick vi äntligen vika av och nu kom den utlovade natursköna biten Valle Rossa. Det var mycket riktigt ordentligt lummigt och behagligt bilfritt. Efter en kort paus vid en vattenbrunn fortsatte färden på en väldigt fin väg högt ovanför Endine (sjön) med utmärkt utsikt över densamma.


Vidsträckt värre. Men nu fick det räcka, hem mot Lovere via Solto Collina

Sen behövde min guide åka hem men rekommenderade en sväng till Fontane, där man istället skulle få en finfin utsikt över Iseo (sjön) på fin väg utan bilar. Vem är jag att inte lyssna på såna råd, så sagt och gjort och även detta visade sig vara alldeles utmärkt.  

Nu är det självservering som gäller, rätt skönt



Min bjässemelon från marknaden imorse.
Ost och melon-meny blir det hela veckan. Bra.

Ungefärlig tur, 10 mil och 1700 hm

Väl hemma jagade jag iväg till mataffären och sen till Alfio innan cykelbutiken stängde, men sista utflykten kammade noll för han hade inte haft tid att leta bakhjul till mig. Lunedi. OK, det får bli på måndag. Jag får fortsätta bromsa med fram så länge, eller köra utför i motvind.


Det här var ju en spännande start, undrar vart jag ska ta vägen imorgon? Får se.
God natt!