 |
| På Presolana kan man åka bob eller nåt också, kanske är det vatten i banan, vet inte. Men kö var det! |
 |
| Första kaffet - Piccolo Museo. Ajöss för denna gång! |
Vivione-passet är ju stängt, men jag har hört att det skulle gå att cykla, och det gjorde det ju också. Lite stillsammare utfärd än vanligt - den brukar vara rätt skumpig redan i sitt vanliga skick, och ständigt beredd på eventuella behov av tvärstopp, man visste ju inte vad som kunde komma. Men jag tänkte att det värsta som kunde hända var att jag skulle behöva vända, och det var ju inte så farligt. En favoritbacke kan man ju köra åt båda hållen utan gnöl.
Men jag slapp - efter att vägarbetarna hade vinkat förbi (prego, prego signorina - jo jag tackar, ingen gammal kärring ens) så kändes det som det skulle gå vägen. Inte skulle de vinka förbi om det inte var körbart liksom.
Ner kom jag, och laddade med en kaffe innan den förväntade motvinden som biter fast i flera mil så att inte ens nedförsbacken kan kompensera. Bara att bita ihop och köra.
Sen var planen att köra upp Colli di San Fermo, från Sarnico, men lagom vid Cementfabriken hade de stängt av vägen runt sjön, för lite städning eller reparation eller nåt, och plötsligt kändes det onödigt långt att dra ända till San Fermo, och att Cementbacken skulle duga alldeles utmärkt.
Så blev det, jag försökte kolla på det spännande huset en bit upp i Vigolo men hittade ingenstans man fick åka dit, så det är väl ett spökigt mentalsjukhus eller nåt som man ska hålla sig ifrån.
 |
| Bra drag i forsen idag, mot Schilpario |
 |
| Eftersom passets restaurang var stängd sist, stannade jag en bit innan Fina gamla idolbilder och urklipp på Moser, bl a. |
Så i fullt sken tillbaka mot Costa Volpino innan butiken skulle stänga. Allt löste sig finfint och nu är det läggdags. Matad och nästan färdigpackad, lite kan tas imorgon.
 |
| Kaffe två. Snyggt retro hela balunsen. |
Jaha, det var min femtonde resa hit. Var tvungen att räkna. Att stanna kvar en vecka till var den bästa idén på länge.
Kanske två nästa gång, eller tre?
Vi får se.
Ciao!
 |
| Ah! Omisskännligt, om man varit här |
 |
| Passo Vivione, alltid lika fint Och faktiskt var restaurangen kanske öppen, det går framåt |
 |
| Vägen var dock desto mer stängd än sist |
 |
| Men jag frågade plumpen och den sa att jag fick åka |
 |
| Rejäl sugga som stopp i alla fall, vanligtvis är det bara en bom |
 |
| Men suggan gick att gå runt, se så öppet det blev! |
 |
| Nu syns det inte på bilden, men här var väl det värsta raset Lite gegga, grus och vatten men inte värre än att man kunde gå över |
 |
| Uppröjningen pågick för fullt |
 |
| Kändes inte riktigt sig likt.. |
 |
| Det här måste tagit ett tag att röja upp. Halva skogen hade släppt på sina ställen |
 |
| Men en bit ner var det fritt fram igen, och det går inte att bli less på den här backen, den är bara för fin |
 |
| Hepp. Ibland är det inte bättre än såhär. Tack o lov för utvecklingen av tjejcykelbrallor |
 |
| Kaffe tre - som dock hann försvinna innan dokumenteringen |
 |
| Hoppla! Trots den vanliga o ihärdiga motvinden - Breno! Här skulle kaffe fyra intagits, men vår bargubbe var inte där, så jag drog. |
 |
| Två backar var inte nog, här kommer nr tre. Dock lite mildare än urspringsplanen |
 |
| Här var ju så fint sist - en retur kändes bra. |
 |
| Ville se om jag kunde komma lite närmare den spännande byggnaden. Men det var väldigt svårt. Säkert nåt läskigt. |
 |
| Men Vigolo var ju en väldigt fin byhåla |
 |
| Och de har finfin utsikt |
 |
| Nu är jag nog snarare i Parzanica, det ligger nära Vigolo, på väg hem |
 |
| Och sen var det bara att skruva isär hojen och knyta ihop med en rosett |
 |
| Sen var man ju rätt förtjänt av denna. Eventuellt kom den tom innan cykelpackningen. Insexnyckeln var en fin present - sista besöket hos Alfio. |
 |
| Dagens tur, nästan 18 mil och dryga 3700 hm. Kan tom ha varit lite mer men jag orkar inte lägga in alla små trudelutter Inte illa, Godzilla. |
