Monti, Astrio, Montecampione

Inte slapp vi regn idag heller, men trampats har det gjorts ordentligt och faktiskt emellanåt i sol, men avslutningen blev en grundligt dyngsur historia med dunder och brak som ackompanjemang.

Avfärd i sol!

 

Uppe för Monti

..var det återsamling med fin utsikt

Där nere var vi nyss

Utsikten tål att stannas lite för tom.

Nere i Boario Terme beblandade vi oss
med lokalbefolkningen

Starten gick åtminstone i solsken och första klättringen upp till Monti som kommer bara ett par kilometer hemifrån blev således blöt även den, men inifrån och ut den gången.


Monti är bara runt 6 km lång men oväntat gnetig, kanske för att man just har startat eller så är den faktiskt lite jobbig bara helt enkelt.


Väl uppe har man hur som helst en fin utförslöpa med slående vacker inramning att se fram emot, synd bara att det skulle börja regna precis just då.


Men regn eller inte, ned skulle vi och i Boario Terme valde några att vända hem. Vi som fortsatte fortsatte norrut med Astrio i sikte, dvs en av vägarna upp mot Croce Domini, men ca 1000 höjdmeter längre ned. 


Efter Astrio vände vi nedåt igen och susade ända ner till Bienno, där vi pausade för lunch, på samma ställe där vi för några år sedan fick med oss kocken när vi körde därifrån. Cykelburen alltså och ombytt på fem röda. Nu nöjde han sig dock med att göra utmärkt lunch till oss, eller om det var hans fru som var mer beredd med brödkaveln den här gången, det framgick inte men hon var i n t e nöjd sist när han drog iväg, det behövde man inte förstå italienska för att greppa..
 

Från Bienno gick sedan färden mot Montecampione, och då det börjat ösregna medan vi satt inne på restaurangen och därtill kom en brakskur på vägen ned, så verkade sista tänkta backen inte bli av. Men lika fort som regnet kommer kan det även försvinna, och väl framme i backens botten var det faktiskt de flesta som kände sig sugna på dagens mastigaste klättring, som är en dryg mil från detta håll, och inte helt utan ansträngning.


Efter lite gnetande var vi dock uppe även för denna backe och nu var det full om än försiktig färd hemåt, för regnet sprutade och blixt avlöste dunder, men som tur är är det inte långt hem utan någon mil senare var vi under tak och kunde ta itu med rengöring, upptining och samla ihop oss för middag. Det tar en stund att få rent allting inkl en själv efter såna här turer, så ikväll kommer nog alla sova gott.


Imorgon finns chans på ny utmaning, och kanske att vädret tom blir lite bättre då, vi får se vad det blir imorgon!











Glada miner inför nästa anhalt

Nästa stigning, mot Astrio,
blommigt och grant som allra helst

Snacktempo och sol, inte illa

Ny återsamling, här i Astrio

Framme i korset, toppen till vänster, men
vi tog höger, mot lunch



Titta vad fint

Här har det hunnit hända grejer men tillfälligtvis inget
regn, så nu är vi på väg upp mot Montecampione

 

Fint här

Småbrant på sina ställen





Men vad händer där framme?

Getvallning!

Tjusiga vyer på väg upp, men lite hotande
moln också..



Och mycket riktigt, inför nedfärd - mera
regn. Nu även med åska. Håhåjaja.

Dagens tur, knappt 10 mil och 2160 höjdmeter

Presolana, Dosso

Jaha, ännu en dag som fått planeras om på grund av vädret, det känns ju alltid lite veset men vad gör man? Det är bara att inse och styra om.

Just utsedd till ordningskapten av bakre ledet,
som synes på Maglia Rosa-lapparna

 

Hjälm på, redo för avfärd

Raka led ut genom stan

Även bakom min rygg, inga hyss

Lökkupolen säger att..

Vi startade i alla fall i god anda på givet klockslag, och till och med att solen tittade fram då efter lite morgonregn. Vilket gjorde klädvalet ännu svårare: halvvarmt och lite kvalmigt, men risk för regn, omedelbar lång klättring (varmt) till relativt höga höjder (kallare) och så den påföljande utförslöpan efter toppen (kallt). Knepigt.


Nå, i samlad tropp körde vi till att vägen upp till toppen blir i stort sett given, där släpptes fältet och alla fick välja sin egen fart dit.


På toppen var det återsamling i vanlig ordning på Piccolo Museo där ägarparet stod alltid lika redo för en hop dyngsura cyklister. För visst hade det regnat på vägen upp, rätt rejält till och med på slutet.


Några kaffe senare var det utfärdsdags, men innan vi kommit ner hade alla blivit så blöta och kalla att planerade Passo Vivione ströks, till förmån för mer närbelägna Dosso, som är en fin topp men lägre och betydligt närmare hem.


Det var en utmärkt idé, snön på topparna mot Vivione syntes på håll och mer kyla på all blöta var det ingen som längtade till idag. Så några hundra höjdmeter upp var det dags för hemväg och nedförsbacke ända ner till Borno där vi stannade till och bestämde oss för att fortsätta hela vägen hem istället för att luncha där. 


Sagt och gjort och en dryg timme senare var vi tillbaka, lite splittrat fält då det både funnits olika alternativ för returfärder under resan och att några stannade till på cykelbutiken vid passeringen, men så småningom blev det en halvgemensam lunch på Lovere torg.


Lunch vid fyra visade sig vara svårt att få tag på, här var allting tvärstängt så dags men torget inhyste en liten pizzaglugg och en bar med café, så till slut fick vi åtminstone något att överleva fram till middag på, vilken för övrigt är om en kort stund nu så på återseende imorgon, det vore ju kul om vi kunde slippa regn då!

 

 









..vi närmar oss..

(förutom en kaffebricka som vi missade precis)

..uppsamlingen inför fri fart till toppen!
Den skedde härifrån, nämligen.

Oj, pga regn togs inga fler bilder från turen,
den här fina koppen fick jag lunchkaffe i!

Koppen bredvid inhyser min lunch..
Jo, man får göra så när man är stor och bestämmer själv!

Lunch på torget

Tänk om det kunde bli så här fint väder imorgon.
Vi hoppas!

Kvack

Ja idag har det varit väder för ankor. Eller risodling, fiskar eller nåt annat som behöver mycket vatten, men inte det bästa för cykling helt enkelt. Räddningen är att det åtminstone inte är kallt.

Utsikt från mitt rum

Utsikt över sjön, Iseo, som bara är
rakt över gatan

Vi började starkt med frukost i vanlig tid men efter det blev det hopp och lek i några timmar, då regn och dunder satte käppar i hjulet för den tänkta turen som skulle blivit både lång och passerat höga höjder, och ingetdera var det läge för idag.


Så vi tog återsamling några timmar senare och då erbjöds istället en garanterat blöt tur på platten, närmare bestämt runt sjön. Valfri så klart, men alla stod snart uppställda redo för vattenlek på hjul.


Med tanke på hur blöta vi var när vi kom tillbaka kunde vi lika gärna kört genom sjön, men trots det var det en trevlig sväng i behagligt tempo, anpassat efter hala vägar och kackig bromsverkan.


Nu har vi varit hemma ett tag och efter lite återhämtning, titt på Girot och en stundande middag är suget stort efter bättre väder imorgon, så vi kan återgå till det tänkta schemat. Vi håller tummarna, krampaktigt.


Eftersom det tokregnade tog jag fö inga bilder under turen, så ni får njuta av lite hemmamiljöer. Med hopp om mer lycrabilder imorgon!



Här bor vi!

Alla pållarna tryggt hemma igen,
skrubbade och torkade




Och hussarna återfinns framför Girot.
Några saknas... Zzz?

Tillbaka!

Då var vi ÄNTLIGEN här igen! I år blir det bara en enda resa, men det tar vi igen genom att vara fler än någonsin och stanna lite extra länge.

Start runt sjön

Mot Vigolo..

Det kommer bli högt och långt och vitt och brett om det blir som vi tänkt, mer om det tar vi när det kommer men idag började vi mjukt med att köra Cementbacken, en av de närliggande stigningarna som inte direkt kan kallas klättring, utan just en behaglig uppförsbacke på nån dryg halvmil, jag vet inte så noga. Mer hinner man inte när man kommer iväg efter klockan fem.


Idag blir det inga långa skriverier för vi sitter redan vid middagen, dagen har gått i ett med resa och uppackning av cyklar etc men allt har gått bra och mer redogörelser kommer inom kort!

..får man snabbt grym utsikt över sjön

Mats är jätteglad

Lätt hänt när det ser ut såhär.
Kvällssolscykling delux.

Kort uppsamling innan nedfärd

Namngivande till turen, här gör de cement..
eller nåt.

Alla nere!
Sen är det bara att följa sjön för att komma hem.