Race day!

Fy.. vad vi har fått kämpa idag, jag tror ingen gått oberörd ur detta. Idag har vi alltså kört Granfondo Stelvio Santini, som avslutning på denna resa.

Sånt här roligt banprofil-klistemärke fick man att
sätta på sig själv. Funkade faktiskt!

Mot start

Här fick vi lämna klädpåsar, sånt man ville ha
upp på Stelvio, inför nedfärden

Vår fålla, i en gränd. Där fick vi stå,
ett bra tag.

Dagen började till att börja med väldigt tidigt, frukost kl 6 och start inne i staden kl 7. Samvetsgranna/svenska som vi är var vi dessutom i god tid till fållan, vilket var helt onödigt men det visste vi ju inte då.


Starten gick väl en kvart efter 7 men sen var det god ordning med massiv mc-ordonnans, avlysta vägar och disciplinerade cyklister, så min oro över panikhets och bufflighet var helt i onödan. Visst gick det fort, för starten är en rejäl nedförslöpa i princip i fyra mil, men ordnat som sagt.


Vi hade nog alla ställt in oss på att det var Mortirolio och Stelvio som skulle övervinnas idag, men vilken överraskning, för redan den första lilla pluppen Teglio visade sig bjuda ordentlig klättring. Den som bara såg ut som ett knappnålshuvud på banprofilen… så snopet.


Efter den och under större delen av dagen har det så cyklats och klättrats nåt så alldeles förblästrat, alla har sin egen historia från idag men nåt som alla har gemensamt är att vädret blev en riktig höjdare - efter dagar av regn och åter regn. Snacka om fullträff.
Inte strålande sol, men det är man mest tacksam för när man sitter i exv Mortirolos 30%-iga stigningar som i princip inte är cyklingsbara. Då är i alla fall skugga att föredra, för huvudet håller på att explodera så bra ändå.


Efter den hemska backen, för den är hemsk när man tar den från Mazzo som loppet alltså bjöd, så har man några mildare mil tillbaka till Bormio för att till sist köra upp för Stelvio, Europas högsta pass. Snö på toppen och makalös utsikt, om man har ork att bry sig.


Alla vi som kom upp dit idag hade nog aldrig haft en så jobbig upplevelse av Stelvio innan, men ändå tycker jag att vi klarade det med hedern i behåll. Med råge, när man såg många andra kliva av och bara stå och stirra i fjärran, eller hänga dubbelvikt över styret. Det var jobbigt som sagt. Men om man klarade pärsen så fick man en keps, så det var ju värt varenda tramptag..


Nu har vi fått sista middagen här på vårt fina hotell, och kvar är att sova och efter en tidigarelagd frukost vänder vi kosan hem mot Sverige igen. Känns lite tomt men det blir nog bra det med.


Arrivederci!
 








Mats ser till att Margit är aktiv på Fejan..



En sån här dag är det bäst att
mamma är med.. 



Oj hoppsan! Nu var vi redan i mål! Riktigt
så fort gick det inte men kameran fick vara hemma idag.

Den berömda kepan på plats

Ännu en Margit-vinnare. Keps på väg!

Här byter jag vartenda plagg, allt genomdyngsurt.
Inför 2 mil utför på en glaciär vill man gärna vara torr

Trippla lager kläder, extra allt. Tribute till vår
cykelhandlare i Lovere - också en vinnarkeps.

Passo Stelvio-vy

Nedför är oerhört tjusigt, och äntligen lättåkt








Stelvio - vackert som ett vykort men idag bet den.

Banprofilen

Vilodag

Nu bakdaterar jag lite men igår blev det inget skrivande, vilodagen fick gälla även bloggen.

På hotellet bor även tre jättenallar

 

..som är väldigt söta och lullar runt lite som de
själva känner för

Flera av oss passade på att testa badet här i Bormio, eller här förresten, det ligger faktiskt halvvägs upp i bergen, det gamla badet. (Finns även ett nytt.)


Mycket trevligt hur som helst. I övrigt gick dagen åt till förberedelser, det är mycket som ska fixas med, hämta nummerlappar och sånt, och såklart allt nojande om vad man ska ha på sig, med sig, vad som behöver meckas med cykeln etc etc, ja det kan ta större delen av dagen faktiskt.


Eftersom vi inte cyklade slänger jag in lite diverse bilder från hemmaplan, så tar vi resten i dagens inlägg.



Gamla badet

..var vi några som passade på att besöka

Med egna lukter och krämer och sånt förstås

I ihärdigt duggregn mot nummerlappsutdelningen

Stod några cyklar utanför men annars var
det inte mycket att se



Startlistorna är förstås kul

Fast vinet till maten var nog kuligare.
Särskilt som vi har vår ciceron med oss.

Livigno

Igår kom vi till Bormio, idag har vi varit i Livigno, skidorterna bara avlöser varann och idag har vi även sett en hel del snö.

Vårt nya hotell har cykelrum, och det är visst
andra cyklister här också..

 

Utsikt från min balkong, skidliften nära till hands

Start imorse. Vårt hotell syns till höger.

Lättrampat mot Livigno

En bra bit upp, inte långt till passet

Som tur nog var öppet!

Uppe!

Frukosten imorse innehöll förvisso ingen gröt, själv saknar jag den lite men å andra sidan slipper jag göra den. Man kan inte tränga sig på i alla kök hur som helst och här har vi inte bott förut.


Tur nog hade de egen bra frukost, och middagen igår var verkligen en positiv överraskning, många goda rätter och både sallad- och efterrättsbuffé. Bra ställe.


Cykelmässigt har vi alltså trampat till Livigno som inte ligger långt härifrån, i pricip bara ett pass bort.


Vägen upp till passet var snäll och naturskön, backe snarare än klättring och snart med snöklädda toppar i blickfånget.


Väl uppe på passet, Passo Foscagno på precis under 2300 meter, går det lite ner och upp om vartannat innan man kan börja den riktiga nedfärden mot Livigno. Det var luftigt och tjusigt värre med öppna vidder, toppar och dalar, och precis som man började må som en prins kom regnet, och sen en skaplig hagelskur och så var det iskallt och dyngsurt igen. Typiskt.


Så väl nere var det första bästa restaurang som gällde, fort in och få upp värmen igen. Det gick faktiskt rätt bra, även om det tog ett par snabba kaffe, en soppa (eller vad man nu kände för) och i mitt fall en faslig massa handservetter från muggen som fungerade som upptorkande isolering.


Några tyckte dock att det varit så pass gräsligt att de ordnade taxi hem, sånt är absolut tillåtet, man ska inte göra nåt man inte känner för helt enkelt. Resten av oss trampade upp igen och hade betydligt bättre tur med vädret åt detta håll, så förutom en skur precis på slutet var resan hem riktigt trevlig och solig, backen var fantastiskt skön och lättkörd med sina milda grader utför, varken tvärbrant eller tvära kurvor.


Väl hemma shoppades det lite regn-skalplagg och vi letade upp cykeltvätten som skulle finnas nära vårt hotell. Detta var en lustig mojäng som man alltså rullade fram cykeln till och klämde fast, sen tog maskinen över och ställde cykeln på högkant, stängde dörrarna och satte igång tvättandet med massa mekanik och sprutande munstycken.


Endast 2 euro kostade skådespelet så det var ju helt klart värt showen, sen om cykeln blev så ultraren eller inte var liksom lite sekundärt, helt klart renare i alla fall. Kort sagt, alla borde ha en. Nu är det snart middag igen, gu vad trevligt.











Ser ljust ut bortåt

Plötsligt blev det sommarkänsla

Och här kunde man köpa cigg och elprylar,
skattefritt!

Grönt och fint

Min lunch, små oststaket

Och en grönsakssoppa för att få bort
snögubben inombords

Himla trevligt var det, tänk om vi fått vara
varma och torra också..

Hemväg! Uppe vid passet igen, pass
och passkontroll. Men vi slapp.

Sol på nedfärden, här har vi 8 km hem

Den blå lådan är cykeltvätten!

Tre toppar & Bormio

Köra till Bormio kan man göra på olika sätt, antingen sätter man av och kör rakt norrut tills man kommer dit, via något av passen Gavia, Mortirolo eller Aprica. Eller så kör man tre helt andra toppar och sätter sig sedan på en buss som kör en dit, och i vårt fall så valde vi det senare.

Mot Solto Collina



Lätt

Uppe!

Genom Valle Freddo

Framme vid klättring 2, mot
Madonna dei Ciclisti

Uppe!

I Grone - botten av Colli di San Fermo.
Turboladdning av gel och vad som finns att tillgå

Väderprognosen för alternativ 1 såg nämligen trist ut medan hemmaplan i Lovere såg rätt okej ut, så igår kväll hade vi familjeråd och kom fram till att detta var modellen, det trollades fram en buss som vi faktiskt sitter på nu och har just passerat Aprica vilket är det lägst belägna passet för att komma till Bormio.


Men innan vi kom hit har vi cyklat, och en ordentlig tur dessutom. Med start en timme tidigare än vanligt för att hinna tillbaka till bussen drog vi iväg, efter att ha tömt rummen och tackat av hotellpersonalen, idag söderut för den första lilla toppen på Solto Collina - en uppvärmningsbacke på tre kilometer.


Därifrån bär det utför och lite ondulerande fram till nästa klättringstillfälle, upp till Madonna dei Ciclisti, dvs det lilla kapellet som bara är för oss spandexnötare. En fin backe på ungefär sju kilometer, sen är man framme och kan hälsa på cykelhelgonen och fylla vattenflaskan innan nedfärd längs samma väg.


Väl nere är det bara ett par kilometer till Grone dvs botten av den sista klättringen, där det nyss påfyllda vatten som inte gått åt åker ut på backen, och gels och bars trycks ner i vild förtvivlan inför dagens största utmaning; vid det här laget mytomspunna Colli di San Fermo.


Nå, mytomspunna kanske var att ta i, men är det en backe som alla som kört den kommer ihåg så är det denna. Det är här flest har fått kliva av och gå, och flest tinningar dekorerats med blodådror på väg ut genom skinnet.


Det är brant och brant länge, ibland utan förmildrande serpor att vila i, så det är bara att konsultera pannbenet, greppa bocken och ta i o dra helt enkelt. Första halvmilen är stadigt brant men andra halvan känns, kanske just därför, faktiskt rätt lätt. Förhållandevis.


Hursom, alla kom upp, och alla kom ner. I Adrara San Rocco eller strax efter pausade vi för lite lunch, och sen är det mest nedför till Sarnico och därifrån är det bara att följa sjön hem sista milen.


Vi kom fram precis i tid för att klämma en kaffe innan bussen skulle packas, och snart är vi framme i Bormio.




Tyvärr ser vi ut att lämna hyggligt väder för sämre men allt kan hända. Imorgon vet vi! Nu ska det i alla fall bli spännande att bo på nytt hotell i Bormio, och Bormio i sig är ju för den delen alltid väldigt fint att vara i. A domani!











Sista förberedelserna, sen är Strava igång

Uppe!

Lunch intogs i Adrara San Rocco.
Bröllop pågick i bakgrunden!

Snyggt pärlband ned mot Sarnico

Buss! Till Bormio

Galant packat