Bici Lovere(rs): Livigno

Igår kom vi till Bormio, idag har vi varit i Livigno, skidorterna bara avlöser varann och idag har vi även sett en hel del snö.

Vårt nya hotell har cykelrum, och det är visst
andra cyklister här också..

Utsikt från min balkong, skidliften nära till hands

Start imorse. Vårt hotell syns till höger.

Lättrampat mot Livigno

En bra bit upp, inte långt till passet

Som tur nog var öppet!

Uppe!

Frukosten imorse innehöll förvisso ingen gröt, själv saknar jag den lite men å andra sidan slipper jag göra den. Man kan inte tränga sig på i alla kök hur som helst och här har vi inte bott förut.

Tur nog hade de egen bra frukost, och middagen igår var verkligen en positiv överraskning, många goda rätter och både sallad- och efterrättsbuffé. Bra ställe.

Cykelmässigt har vi alltså trampat till Livigno som inte ligger långt härifrån, i pricip bara ett pass bort.

Vägen upp till passet var snäll och naturskön, backe snarare än klättring och snart med snöklädda toppar i blickfånget.

Väl uppe på passet, Passo Foscagno på precis under 2300 meter, går det lite ner och upp om vartannat innan man kan börja den riktiga nedfärden mot Livigno. Det var luftigt och tjusigt värre med öppna vidder, toppar och dalar, och precis som man började må som en prins kom regnet, och sen en skaplig hagelskur och så var det iskallt och dyngsurt igen. Typiskt.

Så väl nere var det första bästa restaurang som gällde, fort in och få upp värmen igen. Det gick faktiskt rätt bra, även om det tog ett par snabba kaffe, en soppa (eller vad man nu kände för) och i mitt fall en faslig massa handservetter från muggen som fungerade som upptorkande isolering.

Några tyckte dock att det varit så pass gräsligt att de ordnade taxi hem, sånt är absolut tillåtet, man ska inte göra nåt man inte känner för helt enkelt. Resten av oss trampade upp igen och hade betydligt bättre tur med vädret åt detta håll, så förutom en skur precis på slutet var resan hem riktigt trevlig och solig, backen var fantastiskt skön och lättkörd med sina milda grader utför, varken tvärbrant eller tvära kurvor.

Väl hemma shoppades det lite regn-skalplagg och vi letade upp cykeltvätten som skulle finnas nära vårt hotell. Detta var en lustig mojäng som man alltså rullade fram cykeln till och klämde fast, sen tog maskinen över och ställde cykeln på högkant, stängde dörrarna och satte igång tvättandet med massa mekanik och sprutande munstycken.

Endast 2 euro kostade skådespelet så det var ju helt klart värt showen, sen om cykeln blev så ultraren eller inte var liksom lite sekundärt, helt klart renare i alla fall. Kort sagt, alla borde ha en. Nu är det snart middag igen, gu vad trevligt.