Sjön runt, med bonusar

Idag var det många som såg trötta ut till frukost, antingen var det gårdagens benurkramare som tagit skruv, eller det faktum att det är dryga 30 grader här nu och bara några färre på natten. Eller kanske lite av båda.

Fin start runt sjön

Framifrån och bakåt ser också bra ut

Skönt med plattåkning, särskilt i den här omgivningen

Marknaden i Iseo var mer fullpackad än vanligt

Vidare runt sjön, mot Pisogne

Hur som helst kändes det mycket lagom att erbjuda en tur runt sjön, med inplanerade stopp för fika och lunch, och inte minst glass. 

Vi startade som vanligt klockan 10 och rullade söderut, mot första kaffestoppet i Iseo. Torghandeln var i full gång där, som vanligt på helgen, men nu var det något utöver det vanliga. Fullkomligt proppfullt med stånd med allt sorts bråde, kläder, prylar och grejer man kan komma på, i hela staden. Och massor av folk. 

Till slut lyckades vi ändå forcera horderna och hitta vår plats på torget för en stunds fika innan avfärd mot nästa stopp, som var lunch i Pisogne. Vägen runt sjön är lättsam och platt mestadels så det rullade på fint genom byarna och längs vattnet, det är verkligen tjusigt sen de öppnade sista biten runt sjön och man har en cykelautostrada längs med vattenkanten, helt bilfritt. 

Väl i Pisogne testade vi ett nytt ställe för lunch, som var väldigt bra, och sen var det ju inplanerat glass på torget, men då hade några inklusive Mats och jag samlat krafter nog för att vilja cykla lite till, så ungefär halva gänget smet in på glasstället medan Mats erbjöd en tur på Montecampione – valfri höjd, och jag själv erbjöd ett varv till runt sjön. 

Varv nummer två var lika sceniskt (och motvindigt) som det första, så väl tillbaka i Pisogne igen tyckte vi att vi var värda den där glassen, så så fick det bli. 

Därifrån är det bara några kilometer hem, men vi svängde även förbi cykelaffären och joxade med lite annat grejs, så hemma igen var det bara att börja plocka isär cyklarna och packa, och hann sen lagom med en vända på stan och ett vinotek för test av ett par lokala viner innan middagen. Väldigt trevligt initiativ från en av de återkommande gästerna. Sen att bordsvinet här på hotellet inte kändes särskilt ädelt efter de finviner vi just druckit, det fick man leva med. Eller ta nåt annat. 

Maten var i alla fall kanon och i vanlig ordning fick vi lite efterrätt och Limoncello som bonus dagen till ära, så allt har varit helt grymt och det kändes kul att kunna bocka av ännu en vecka/resa med bara kul minnen och inga incidenter, inte ens en punka. Puh! Så nu är det bara att se vad som kan hända nu, det här var sista resan för i år men det kommer förhoppningsvis nya år. 

Så till dess, arrivederci!

Varmt! Tur det finns fontäner att bada i här i Italien..

Lunchdags! I Pisogne

Dags att packa cyklar

Vinprovning på kvällen

Den här var bra, och fin!

Lite typiska tilltugg satt fint

Väl värda efter allt svettande och trampande

Johan stod för underhållningen
och en massa vinkunskap

Bilden av en cyklist?
Ja bevisligen

Mortirolo (eller Aprica) hem

Nu har vi kommit hem till Lovere igen, dagen startade i Bormio och solen sken återigen. Prognosen på alla orter vi skulle passera var solig, varm och med möjligtvis lite åska, men ingen sa nåt om skyfallet vi skulle dränkas i ned från Mortirolo.

Carl ser startklar ut - mot klättringen!

Men först går det lätt utför i ett par mil

Swoosh

Men har man tagit sig upp har man inte mycket att välja på, så det var bara att hänga i bromshandtagen och ta det väldigt försiktigt i kurvorna. 

Nu hade vi ju tagit den brantaste sidan upp, men även den andra är både slingrig och brant på sina ställen så det blev till att ta det vackert helt enkelt. 

Vägen upp hade för övrigt sett lite olika ut, några hade tagit den riktigt jävliga stigningen från Mazzo, medan jag och ett par till körde från Grosio som är bitig nog, och ytterligare andra skippade Mortirolo helt och hållet och körde över Aprica istället. Se här finns nåt för alla (nästan). 

Mortirologänget samlades hur som helst på toppen och allihopa sammansträlade sedan i Edolo där vi hade gemensam lunch innan hemfärden. 

Det tog någon timme för oss dränkta Mortirolokatter att få upp värmen igen, men när vi kom ut från restaurangen var det varmt och ännu varmare blev det när vi brassade på lite de sista 6 milen hem. 

Så nu är alla varma och förmodligen rätt nöjda med cykling för idag, jag har tvättat cykel och gjort snyggt inför sista turen imorgon. Då kör vi runt sjön och njuter av livet lite, men den som inte vill nöja sig med det kan alltid ta sig an Montecampione eller något. Jag kan ta tid ;)

Häftig inramning - för den som hinner titta

Här hoppar Grosio-gänget av tåget,
dags att börja klättra!

Precis, dit upp ska vi.
Men vad gör grabbarna i bakgrunden?

Så här kan man också bo

Riktiga Sound of Music vyer här uppe

Skogigt och öppet om vartannat. Väldigt fint.

Hopp! Här var vi uppe, och trots att Mazzo-backen var
en ful en så var två fartkanoner redan uppe när vi kom

Men vad är nu på backen?
Ser ut som regnstänk? Det sa de inget om...

Här har vi i alla fall en vinnare.
Cykellyftet får man göra efter en sån här svettbacke.

Mortiroloskylten är så nedkladdad med klibbor att man
knappt ser vad det står, men vi vet.

Här tinade vi upp, åt lunch och samlade ihop oss
inför nästa sträcka: hela vägen hem.
Den gick så fort att jag inte hann fota.

Stelvio - och Stevio igen!

Idag fick jag mig en ny backe! Äntligen klaffade allt, knäna friska och passet öppet - då blev det Stelvio gånger två. Har man sett ena sidan många gånger är man såklart extra nyfiken vad som kan dölja sig på den andra..

Solig start igen!

Mot Stelvio! Backen börjar direkt utanför hotellet

Många körde ju upp för första gången, och var helt nöjda med ena sidan, men halva gänget var sugna på mera cykling efter första toppen, och så fick det bli. Nu var passet öppet och det var fritt fram för utfart. 

Och vilken sådan! Kanske var det bara variationen men det var storslaget värre på andra sidan. För övrigt finns inte mycket att berätta, det cyklades upp och sedan ned, vi åt lunch nere i Prato Stelvio, gjorde en rundpall och cyklade upp igen, för att sen rulla ned tillbaka mot Bormio. Enkelt. 

Nu har vi ätit middag och det är sovdags, imorgon bär det av hemåt igen mot Lovere. Borta bra men… tja, båda ställena är väldigt bra. God natt!

Härifrån kan man nästan inte köra fel

Men Mats påpekar ändå att man inte ska köra vänster i
nästa kors. För då hamnar man i Schweiz

Betydligt grönare än förra veckan!

..men snö var det i alla fall

Och på toppen fortfarande vitt

Se så fint! Alla kom upp

Och solbrillor var ingen dum idé

Bra jobbat tyckte Mats

Så här ser det ut om man tittar ned åt andra hållet

..och dit skulle vi idag! Upp och iväg igen

En bit ned var det så snyggt att vi var tvungna att stanna
och fota lite

Vissa av oss. Andra susade förbi i 190

Carl gillar utsikt. Och sina nya hjul

Lunchdags! Nu är vi i Prato Stelvio,
dvs nere på andra sidan berget

Spänningen var stor. Skulle han fixa hela portionen?
Svaret blev faktiskt ja, nästan. Men så är han snabb också.

Nu kör vi hemåt. Då är det Stelvio - igen!

..fast från andra hållet. Och vilken utsikt!

Kommentarer överflödiga

Lätta ben i tung backe

Dit upp ska vi!

Och fantastisk utsikt. Kameraarmen är helt slut idag

Tittut! 

Närmar sig toppen

Då har man kört allt det här

Serpentinen försvinner i fjärran

En sista bara..

..och sen var vi på toppen. Lite drickastopp, påklädning
och sen fullt ställ mot Bormio, massage och middag!