Cyklistkapellet och Colle di San Fermo

Idag har vi kört det som Mats kallar Tripp trapp trull, för det är backarna tre som ska betas av innan vi är nere vid sjön och hemma igen.

Ny vy - alla bakom! Fram till Solto Collina åtminstone,
sen blev det fri fart. Då var det slut på spets-körningen :)

Klipporna gör sig bra även framifrån och bak

Solto Collina - första lilla toppen avklarad

Första backen viker man av till vid Solto Collina, som bara är en kort mil bort längs sjön. Backen är tre kilometer och en lagom uppvärmning inför nästa stigning, som blir upp till Madonna dei Ciclisti, ungefär det dubbla i längd och kanske lite brantare. 

På toppen av den tog vi en kaffe och hämtade andan lite innan nedfärd, och bara några kilometer från botten av den så tar sista backen vid. 

Den backen har jag skrivit om många gånger och här kommer en till: den är brant. Inte ens en mil men en ordentlig utmaning för vem som helst, annars har man kört för långsamt eller fått skjuts. 

Colle di San Fermo heter kullen och den lämnar ingen oberörd. Som tur är väntar på toppen en sagolik lunch - faktiskt den bästa, skulle jag säga. Den är lite dyrare än vanliga luncherna men värd varenda spänn. 

Därifrån är det lite upp men massa ner, och vips är man nere vid sjön igen, fast i andra änden. Från Sarnico, där man landar efter nedförsturen, är det knappt tre mil hem och det gick av bara farten, när det är platt och alla tar sin förning. 

Nu är vi hemma igen sen ett tag, after-biken är avverkad och cykeln som lämnades på reparation igår är just levererad - fram till dörren. Vilken fantastisk service, på en söndag dessutom, när butiken och allting egentligen är stängt. Imponerande. Vi får återgälda det på något sätt, men nu är det dags för middag och imorgon blir det nya friska tag i backarna. Vad det blir får ni veta då. Hej!

Genom Valle Freddo

..sen fastnar man alltid här

..då kan man passa på att fota lite stillastående

..sen gäller det att hänga med i svängarna

.. för här blir det mer trångt. Men fint!

Inne i cyklistmuséet, vid Madonna dei Ciclisti

Här hänger lite gammal kuriosa, lokala storheter hyllas

De här brydde sig mer om kaffet utanför :)

Här är själva kapellet

Cykelgubben har de flyttat upp i skogen däremot

Så här tjusiga är fönstrena i kapellet inifrån

Känns tryggt att ha egna helgon

Här berättar Mats att nu ska vi åka utför

..så nu är vi på väg upp för sista backen,
Colle di San Fermo

Den är som synes brant

Syns nästan tom på bilderna, vilket är ovanligt

Här var det ännu brantare, det var fö mitt fel att foten åkte
ner, jag och mina bilder

Mot toppen började det se regnhotande ut, men
vi klarade oss med bara nåt stänk

Här är man nästan uppe, välkommen och tack så mycket!

Nu är man uppe! Välkommen och tack igen

Så här ser det ut nedåt. Slingrigt på slutet.
Brantare och rakare innan. Hua.

Här får man pausa lite, och skölja av sig om råkat klämma
fram en droppe svett

..eller kanske vara lite hygglig mot baksidan av benen som
just fått sig en ordentlig omgång

Inne på vårt lunchställe stoltserades med dessa fina viner.
Dem lät vi dock bli.

Titta vad fint vi hade det

Och det här fick jag för att jag slapp kötthögen.
Dubbelsnällt!

När man ätit klart är det några höjdmeter kvar,
sen är det lättåkt värre!

Och här är vi nästan hemma igen. Sista milen runt sjön

Mycket välförtjänt afterbike!

Dagens tur

Här kommer en reparerad cykel!
Grymt snyggt. 

Nystart – Cementbacken, eller?

Igår kom nya gäster och upplägget var samma som förra veckan, efter cykelmeck, pizzalunch och lite bagageinstuvning kom regnet, precis som förra veckan, och då var det dags för en tur till Cementbacken. 

Hej då förra gänget! Er kommer vi sakna.

På marknaden som byggs upp varje lördag
finns gott om ost

Men jag och några till kom bara 500 meter innan mekanikstrul kom emellan, och efter en god insats av Mats för att lösa saken fick vi ändå vända och åka till cykelbutiken, jag och den drabbade. Resten rullade vidare för att känna på lite enklare klättring här i närområdet. 

Så eftersom fotografen fastnade hos Cicli Bettoni resten av dagen istället för att köra nån Cementbacke så bjuder jag härmed på lite blandad konfekt, från lördagsmarknaden här utanför på morgonen, sista bilden på förra gänget, en stilstudie i cykelmeck och till sist, ett litet födelsedagsfirande av allas vår Mats som vare sig han ville eller inte faktiskt fyllde år igår. 

Ikväll hoppas jag kunna bjuda på lite cykligare bilder, idag ska vi ut och köra tre backar varav den sista är vår ökända ”gullunge” Colle di San Fermo. Ska bli spännande. Vi ses!

..och ost

..och mera ost! 

Samt senaste hetaste modet från Milano.
Ska det vara en blommig bh?

Nä, jag tror man ska hålla sig till maten,
nu fanns även fiskdisk

..eller varför inte en dammsugare? Moderna, som det verkar.
Kom igen nu, det står ju "Tillfälle" - köp!

Så här kan man göra när man inte får cykla.
Det blev långhäng i och utanför cykelbutiken istället.

Han med morotskalufsen är Alfio, vår
mek-wizard i cykelbutiken i byn intill. 

Titta va. Som det anstår en riktig cykelkille. God var den också.
En överraskning från vår krögare Diego, och hotelledningen
ackompanjerade med lokalt finbubbel, Kul!

Sista dagen – Borno +

Idag är sista dagen för detta gäng, och eftersom vi fick önskemål så ändrades tänka turen och vi tog vägen upp till Presolanas botten fast från andra hållet idag.

Starten har gått - mot Boario Terme

Än är det platt..

Då får man åka i en djup dalsänka med fors och tvärbranta bergsväggar omkring sig. Det är lite speciellt, och även om det är uppför så är det relativt lätt och man kan få ägna lite uppmärksamhet till omgivningen. 

Sen vek vi av mot Borno och då blir det lite brantare, men fortfarande en barnlek för det här starka gänget. Upp i urskogarna och så en rejäl utför på det, så var det dags för lunch. 

Den blev även idag av det lättare slaget för fler än jag hade för avsikt att runda av turen några mil senare, och fylla på med glass i Pisogne. 

Sagt och gjort, ett par kämpar tog även halva Montecampione när vi passerade, men flertalet rullade vidare direkt till Pisogne där vi nu tog stammisstället, och glassade i solskenet innan vi rullade hem. 

Så det var det för den här gången, med delar av ECI-gänget förstärkt med några löshästar från andra håll. Vi har haft en grym vecka, några är ute på stan nu och shoppar presenter till "de därhemma - så man får åka igen" eller testar lokalbarerna något innan middagen, och imorgon åker de hem. 

Jag och Mats stannar en vecka till, med nya resenärer, så det ska bli spännande och kul att se vad det kan bli för gäng. Några känner jag sen förr men några kommer hit för första gången. De kommer få en rivstart, om vädret tillåter. På återseende!

..men här har det börjat gå uppför.
Lätt, dock. Rent utav behagligt faktiskt, efter allt klättrande.

Lite blommor bara

Tempot och stämningen var avslappnad idag

Så även uppför kunde man njuta av omgivningarna

..som ju är väldigt tjusiga här

Lite vatten gör ju sitt

..och branta klippor och berg i fjärran gör det till
en tiopoängare

Inte bara lätt. Men lite får man tåla, när det är så fint. 

Lika grant även fast man sett det förr

Så här bra har vi det här

..mest hela tiden faktiskt.

Och i rätt fart hinner man njuta av det också.

Vattenfall också, jojagtackar

Och så vänder vi på kameran

..så alla toppar kommer med

Annars måste man backa ner och fota

Nä jag vänder på den istället

Här vek vi av mot Borno

Nu blev det brantare

Ser ut som det känns

Gnet gnet, men snart lunch åtminstone

Och titta vad jag hittade! Äntligen en mule 

Mmmm. Mule

Sen tog vi lunch, i Borno

Och några mil (i motvind, gubevars!) senare
- efterlängtad glass i Pisogne. Sol och fint också.

Det var så skönt att några somnade. Vilket
toppbetyg på en bra dag.