Mortirolo – Bormio

Idag har det klättrats mer, vi är nu i Bormio och ska snart ut och äta. Dagen har varit grym, solsken och medvind, och en himla massa trampande i backar med helt sanslös inramning. 

Lovande start! Tidig morgonsol från mitt fönster "hemma"

Start, och genomgång av dagen

Snöklädda berg, skogstäckta berg, bergiga berg och dessutom är det ovanligt grönt överallt, det måste varit en varm och blöt vår här i år. 

Första fika intogs som vanligt i Breno, på stammisstället, och lunch i Edolo. Sen var det raka spåret hit och totalt blir det runt 12 mil och runt 3400 höjdmeter. (Jag kommer säkert få exakta siffror av någon av alla med avancerade mätare under kvällen, själv tog jag siffrorna från en karta.) 

Välförtjänt middag snart mao, och jag ser redan fram emot att komma tillbaka hit sen, hotellet här är en av mina absoluta favvos, och nu blir vi dessutom här två nätter mot vanligtvis en, så just nu finns väldigt lite att klaga på. 

Imorrn blir det mer klättring och om allt vill sig väl - till och med en ny sträcka för mig. 
Hoppas!

Mot Breno

.. i strålande sol.
Bergen i fjärran fortfarande men dit nånstans ska vi.

Alltid snygg åkning med ECI i leden..
Egentligen bara skuggorna som avslöjar att vi var mer än 2.

Fikastopp i Breno

Mot Edolo - nästa stopp

Och nu var vi framme! Ytterligare ett par mil
i lätt uppförslutning. Dock medvind!

Edolo diggar Girot! (det här är en deli, typ)
Tur det, för i övermorgon passerar de här - två gånger!

Lunch. Risotto och gnocchi, fina grejer. 

Full fart - mot Mortirolo, dagens klättring

Seg backe v/s sega gubbar... 0-1.

Skyltfotograferingen ackompanjerades av lokalbo, som
pratade mer italienska än vi förstod. Men det stoppade ingen.

Där är en skylt till som säger att man klarat biffen

.. och då blir man så här glad

Toppskylt och likaledes toppen utsikt.
Skön kombo.

På toppen var det VÄLDIGT roligt.
Dags att bli orolig?..

Nä. Det var rätt uppsluppet överlag, trots benmos.

Sen bär det utför. Skalplagg på.
Först är det skogigt som i Småland..

.. sen öppnar sig hela världen känns det som.

Kommentarer överflödiga. Galet bara.

Och här stod de här små sötnosarna!
Bromsbeläggen fick sig en omgång. 

Åsnor. Häst och kanin i ett, vilken dröm!

Väl nere från Mortirolo har man några mil kvar till Bormio.
Här en av de mest lättåkta delarna. 

..som ser ut såhär om man tittar bakåt.

Nu närmar vi oss

Maffiga berg piggar åtminstone upp när man börjar längta
till det där hotellet...

Titta! Nu är det nära.

Och minerna är fortfarande glada.
Åtminstone några.

Framme! Ibland är det härligare än annars. 

.. och så en after bike på det. Tack.

Utsikt från min balkong. Skidbacken är kanske inte öppen
men liftarna syns.