 |
| Titta, redan uppe på Presolana Där hittade vi nåt så ovanligt som ett tjejcyklistgäng! |
 |
| Fikastopp hos våra vänner på Piccolo Museo |
 |
| Fin utsikt från Presolana |
 |
| Nere. Mot Vivione. |
Första passet var Presolana på 1300 meters höjd (minus 3) och sen ned för densamma för att köra bort till Scalve och börja klättra igen, upp till nästa pass som var Vivione, på 1827 meter.
På vägen stannade vi dock för lunch i Schilpario, en synnerligen sömnig men utsökt fin liten by, och trots att det mesta var stängt när vi kom så lyckades vi få ihop något som kunde passa när man fortfarande har runt 800 höjdmeter kvar. Ingen pastaladdning, mao.
Själv trotsade jag totalt livsmedelsverkets rekommendationer och käkade chips, glass och parmesanost, och sköljde ner det hela med kaffe och citronsoda. SÅ ja! :)
Sista biten upp var oerhört vacker och gick av bara farten, trots att den inte var jättehög. Ned från toppen däremot gick det fort och lätt, 2 mil oavbruten nedförsbacke - nästan larvigt att bara sitta och ”åka” så länge, men väl nere fick vi däremot jobba igen. Rejäl motvind mötte upp och motade bort oss hemifrån, dit vi trots det så småningom kom, och var synnerligen väl förtjänta av dagens after-bike som lämpligt nog tack vare Diegos försyn och ömma knåpande var stärkt med både det ena och det andra som försvann lika fort som det serverades.
Diego äger restaurangen för övrigt, och är en hejare på att baka pizza och annat gott. Men nu är det dags för middag och den kommer sitta precis lika bra som vanligt.
Imorgon är sista turen för detta gäng, det fanns en plan vilken vända det skulle bli men det kom ett önskemål på en viss tur, och vi är ju inte de som är de så nu är planen ändras, det blir lite klättring och annat smått och gott. Det tar vi imorgon.
Hej!
 |
| Stefan stack och fick en lucka, som jag lovade fota ;) |
 |
| Jobbigt eller lätt? Beror nog på vem man frågar |
 |
| Fint är det i alla fall! |
 |
| Snart lunch, samlad klunga |
 |
| Aah, äntligen. Lunchpaus i Schilpario. Inte så jobbigt. |
 |
| Så här ska en lunch se ut! Kanske inte varje dag.. |
 |
| Lugnet la sig, och solen grillade på bra |
 |
| Så var det dags att hoppa upp i sadeln igen |
 |
| Jag hittade denna lilla lokalbo |
 |
| Mats var först ut ur stan. Vi gjorde som det står på rumpan. |
 |
| Upp mot Passo Vivione hittade vi denna tjusiga vinter-kittade cykel, med larvfötter |
 |
| Sen blev det så här supergrannt |
 |
| Jobbigt, men omgivningarna lättar upp |
 |
| Och plötsligt ändrar sig naturen, det borde kunna betyda... |
 |
| ..att man är uppe! |
 |
| Titta, välkomstkommittén |
 |
| Och så var alla uppe! |
 |
| Äntligen skyltfoto igen |
 |
| Kolla va tjusigt, värt varenda tramptag. Och sol! |
 |
| Här finns även en tron att vila upp sig i |
 |
| En kaffe till? Ja varför inte! |
 |
| Och såna här små sötnosar också |
 |
| Nu ska vi nedför. 2 mil nästan utan trampa alls, känns lite skum efter allt tuggande |
 |
| Mats tar sig en titt på omgivningen |
 |
| ..och försvann sedan i warp-speed. Hem mot spritzen. |
 |
| Dagens tur |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar