Cyklistkapellet och Colle di San Fermo

Idag har vi kört det som Mats kallar Tripp trapp trull, för det är backarna tre som ska betas av innan vi är nere vid sjön och hemma igen.

Ny vy - alla bakom! Fram till Solto Collina åtminstone,
sen blev det fri fart. Då var det slut på spets-körningen :)

Klipporna gör sig bra även framifrån och bak

Solto Collina - första lilla toppen avklarad

Första backen viker man av till vid Solto Collina, som bara är en kort mil bort längs sjön. Backen är tre kilometer och en lagom uppvärmning inför nästa stigning, som blir upp till Madonna dei Ciclisti, ungefär det dubbla i längd och kanske lite brantare. 

På toppen av den tog vi en kaffe och hämtade andan lite innan nedfärd, och bara några kilometer från botten av den så tar sista backen vid. 

Den backen har jag skrivit om många gånger och här kommer en till: den är brant. Inte ens en mil men en ordentlig utmaning för vem som helst, annars har man kört för långsamt eller fått skjuts. 

Colle di San Fermo heter kullen och den lämnar ingen oberörd. Som tur är väntar på toppen en sagolik lunch - faktiskt den bästa, skulle jag säga. Den är lite dyrare än vanliga luncherna men värd varenda spänn. 

Därifrån är det lite upp men massa ner, och vips är man nere vid sjön igen, fast i andra änden. Från Sarnico, där man landar efter nedförsturen, är det knappt tre mil hem och det gick av bara farten, när det är platt och alla tar sin förning. 

Nu är vi hemma igen sen ett tag, after-biken är avverkad och cykeln som lämnades på reparation igår är just levererad - fram till dörren. Vilken fantastisk service, på en söndag dessutom, när butiken och allting egentligen är stängt. Imponerande. Vi får återgälda det på något sätt, men nu är det dags för middag och imorgon blir det nya friska tag i backarna. Vad det blir får ni veta då. Hej!

Genom Valle Freddo

..sen fastnar man alltid här

..då kan man passa på att fota lite stillastående

..sen gäller det att hänga med i svängarna

.. för här blir det mer trångt. Men fint!

Inne i cyklistmuséet, vid Madonna dei Ciclisti

Här hänger lite gammal kuriosa, lokala storheter hyllas

De här brydde sig mer om kaffet utanför :)

Här är själva kapellet

Cykelgubben har de flyttat upp i skogen däremot

Så här tjusiga är fönstrena i kapellet inifrån

Känns tryggt att ha egna helgon

Här berättar Mats att nu ska vi åka utför

..så nu är vi på väg upp för sista backen,
Colle di San Fermo

Den är som synes brant

Syns nästan tom på bilderna, vilket är ovanligt

Här var det ännu brantare, det var fö mitt fel att foten åkte
ner, jag och mina bilder

Mot toppen började det se regnhotande ut, men
vi klarade oss med bara nåt stänk

Här är man nästan uppe, välkommen och tack så mycket!

Nu är man uppe! Välkommen och tack igen

Så här ser det ut nedåt. Slingrigt på slutet.
Brantare och rakare innan. Hua.

Här får man pausa lite, och skölja av sig om råkat klämma
fram en droppe svett

..eller kanske vara lite hygglig mot baksidan av benen som
just fått sig en ordentlig omgång

Inne på vårt lunchställe stoltserades med dessa fina viner.
Dem lät vi dock bli.

Titta vad fint vi hade det

Och det här fick jag för att jag slapp kötthögen.
Dubbelsnällt!

När man ätit klart är det några höjdmeter kvar,
sen är det lättåkt värre!

Och här är vi nästan hemma igen. Sista milen runt sjön

Mycket välförtjänt afterbike!

Dagens tur

Här kommer en reparerad cykel!
Grymt snyggt.