Bici Lovere(rs): Presolana, Vivione

Man kan nog som bäst ha en plan här, - vad som sen blir av eller inte styrs inte bara av vad man själv vill, utan mycket av väder och naturen, och heller inte helt ovanligt; vad kroppen tycker om saken.

Presolana - hit åker jag gärna! Men helst inte på en sån där..

Välplåtad och -klibbad skylt

Men idag gick allt som smort, jag ägnade en extra halvtimme imorse åt att konsultera väderprognoser - det var inte helt självklart men såg ändå ut att kunna gå.

Planen var att genomföra gårdagens plan, nu när jag var solo igen - nämligen att köra Vivione. Det var dit vi inte kom i veckan eftersom passet var stängt (pga vägras) men om jag förstod caféägaren i botten av backen rätt så var raset på den sidan passet, och min avsikt idag var att hålla mig på hitsidan. Mitt sällskap igår sa dessutom att det faktiskt går att köra över - bara man bär cykeln över raset, så det fanns även med i tankarna.

Så upp igen för Presolana - idag "min" väg, som faktiskt känns bättre, och kaffepaus på toppen. Idag en svensk sittfika, tom med en liten glass till, jag vill gärna sponsra stället så mycket jag kan. Vi har varit där många gånger med Mats Margit-resor.

Välkommen! Tack

Ännu ett ställe man skulle kunna vilja ta över, renoveringen har pågått
så länge vi kommit ner hit nästan

Har man väl klarat Presolana får man bromsa sig ner för densamma innan nytt trampande tar vid, med sikte mot Schilpario. Ibland har vi lunchat där men jag tog en halv kladdig bar från ryggfickan och trampade på. Vädret var inte helt stabilt - helt enligt prognosen, så jag försökte pricka luckan som skulle vara torr, eller närapå.

Prognosen stämde, jag blev regnad på men bara lite lätt, och himlen såg inte alltför hotfull ut så jag körde på. Fördelen med Vivione är att det är enkelt att vända om det blir för jävligt, så med den tryggheten kan man våga chansa lite.

Piccolo museo erbjuder lite artisan prylers också.
Kanske nästa gång.. En pall kanske.

Här har tiden stannat. Tack och lov.

Presolana utför. Hänförande som vanligt.

En halvmil från toppen kom bommen som befäste att passet faktiskt är stängt, men den var lätt att gå runt med cykel, med lättare mc såg jag att det också gick, men alla andra fick gott ge upp. Lite ego, men det var ju fantastiskt skönt, att ha vägen nästan för sig själv utan en massa motormuppar som alltid ska köra så fort de kan, skitsamma vem som råkar komma ivägen.

Men!? Var är mina åsnor?! Helt tomt.

Haha. Hängde över kanten på vägräcket.
Den som söker skall finna. Sötnosar.

Några kilometer från toppen körde jag ikapp en familj; mamma och pappa sprang i god fart, och döttrarna, ca fyra och sex år, cyklade på sina färgglada små pyttecyklar. Med lite knuff i ryggen när backen blev för brant, men ändå. Tro det, - att det bakas en del goda cyklister här, när det är så det ser ut.

Det där kunde ju varit jag! Fina pållar
på väg mot Schilpario, som jag

Här har Vivione-klättringen börjat.
Ser lite hotfullt regnfyllt ut..

Stärkt (och jagad?!) av de söta små flickorna, dessutom med vetskapen om att Vivione är värst första halvan, så seglade jag upp sista biten, slog handen i väggen på den naturligtvis stängda restaurangen på toppen, där vi annars brukar fika alt luncha, drog på alla medhavda kläder och rullade ner igen, samma väg som jag kommit.

Den här vinterpreppade hojen har fotats förr,
men den tål att vara med igen

Här har vi första patrullen av familjen hurtbulle, imponerande!
Jag hejade på den minsta med "Brava! Nibalissa!" och hon blev skitnöjd.
Hade en svensk typ 4 åring hajat "Heja! mini-Ludvigsson!"? Nja..

Vivione är lite av en personlig favorit. Fint.

Jag hade lite lust att fortsätta framåt, men det tar minst en timme till och med tanke på klockan, vädret och motvinden vi hade häromdagen från Bormio, då man kommer via samma väg, så kändes det smart att vända. Dessutom är vägen från Presolana till Boario Terme, där man landar till slut, en av typ världens coolaste vägar. Jag tror bilderna får prata för sig själv där.

Nu ska jag sova, kvällen var snabbt överstökad med middag, tvättmaskin och för all del en eller två Campari spritz som ju är fasligt lätt att vänja sig vid. Jag hade även osttestning, alla sorter mot varann, självklart vinner parmesanen och den andra längst lagrade hårda saken vad den nu hette, men alla var bra.

Till topps! Väldigt stängt men det var väntat.
Hade en halv kladdig bar att mumsa på så allt lugnt.

Vart det blir imorrn är ännu oklart, jag har lite olika idéer framtänkta, men som sagt, det ska kännas rätt även efter man kollat väder- och benprognos också. Det gör jag imorrn.

Godnatt!