Vilodag – jovars

Visst startade vi lite stillsammare än vanligt, och fikade nån gång extra, men som vilodag betraktat tyckte åtminstone jag att det var rätt slitigt.. 

Starten - ut genom stan, just lämnat hotellet

Sen slingrar man runt sjön
och duckar för klippavsatser

Raka fina led

Planen var att rulla bort längs sjön, vika av vid borte änden och fortsätta ut i vindistrikten, delvis för att hitta rätt på husen som några bott i för många år sedan, delvis för se lite vägar åt det hållet. Därefter fortsätta tillbaka mot Iseo för lunch, och så runda sjön med lite bonussträckor för de som ville. 

Det var också precis vad vi gjorde, så förutom några fartökningar från slätdragsälskarna i gänget så var turen fram till lunch en typisk mellandag/vilodag - vi hittade till och med husen, så lyckan var all. 

Sen hände nåt, och glasspausen i Pisogne skulle plötsligt förtjänas. Så på med två extramil i fullaste fart, här skulle minsann inte mysas längre. 

En bonusvända senare var det dock dags för det utlovade glasstoppet, till stor glädje, medan ett par till synes outtröttliga - fö samma dynamiska duo som tagit bonusvändor alla dagar hittills - klämde in en bonus till och körde upp till Fraine och tillbaka. Jag säger då det.

Sista biten hem är lättsam, man är nästan hemma redan från glasstället, så med några enkla tramptag var vi hemma. 

Ikväll ska vi ut och äta, nytt ställe även för Mats och mig, så det här blir spännande. Dags att klä på nåt och kila iväg. 

Imorrn väntar långtur, med höga berg, så hoppas "vilodagen" hjälpte nåt, för det lär komma att behövas. 
God kväll!

Folk frågar om jag inte tröttnar.
På det här? Näe, faktiskt inte.

Nu har vi lämnat sjön och irrar lite för att hitta
gamla minnen och hus

Det var här nånstans, jag kommer ihåg... 

Tja, vi hade ju vilodag, ett stopp här eller där
spelar ju mindre roll

Och här var det! Där inne låg husen. Vilken tur.

Sen skulle det tokklättras inne i gränderna. 28% lutning.
Varför gör man ens såna vägar?

Men fint när man kom upp!

Och nu är vi i Iseo

..för att få sån här fin lunch. Enda pizzan värd namnet.

Här satt vi rätt bra. Och länge. 

Men till slut; mot Pisogne som ligger i andra änden av
sjön, och utlovad glasspaus.

Superdag idag igen, nästan för varmt, men bara nästan.
Här har glasståget lämnat Iseo.

Och äntligen, efter bonusmilen - paus i Pisogne.

Några tog en kaffe, några tog hela menyn,
med extra allt

Kvällsvy, stan och sjön ovanifrån

De som beställde musselpasta fick mycket fina
haklappar på köpet, till vår förtjusning

Och sån här design ser man inte ofta längre.
Men gott tydligen

Snart hemma igen. Nu är det godnatt.