Colli di San Fermo (och kapellet)

Ännu en dag med strålande sol. OK, jag tjatar om vädret, men som cyklist är det mer än centralt och därmed en viktig detalj i det hela. Så jag tänker fortsätta med det.

Finfin morgon med nya lokalguiden Fausto i spets

Här har vi kommit en bit, det här är ungefär mitt i
backen på San Fermo-kullen. Skön lutning.

En bit upp öppnar sig fantastiska vyer - för den
som orkar titta upp...

Här var en som njöt till fullo!

Första lilla backen börjar nästan direkt, bara en bit bort längs sjön svänger man av, och byter snabbt växlar. Bra uppvärmning ifall man skulle ha glömt hur man trampar uppför sen igår. 

Tre kilometer ungefär är det upp till Solto Collina, så man hinner precis få upp värmen innan backen vänder utför, och väl nere äntrar vi dessutom Valle Freddo (kalla dalen) där man hinner kyla ned sig ännu lite till, och kanske hämta andan och pulsen lite. 

Den sistnämnda går dock snabbt upp igen när man tyvärr måste ut på stora vägen en stund - långtradartrafiken är inte kul att trängas med, så det är skönt att få vika in på mindre väg igen en kort stund senare. 

Här delade vi gruppen, några trampade upp till cykelkapellet och vårt eget helgon Madonna dei Ciclisti och vände, och några körde direkt till dagens riktiga utmaning; Colli di San Fermo. 

Det är en riktig baddare till kulle, och jag tror de flesta fått sitt klätterlystmäte tillgodosett idag. Naturligtvis var några extra hurtiga och svischade upp till skidområdet på toppen, där vi alltid ätit lunch tidigare, men nu hade Mats spanat in en bättre restaurang precis innan sista knäppen, så sista biten var i så fall helt valfri. Skönt, tyckte många, och satte sig snällt och väntade in alla bonustrampare. 

Och den nya restaurangen var verkligen bra - förutom pastan som som vanligt var klanderfri så bjöds även på lite ost och chark, som skars vid bordet av en fårad gubbe. Sånt ger såklart extra bonuspoäng dello pittoresque, och en solvarm uteplats bockade av även sista kryssrutan i protokollet; full pott med andra ord. 

Vägen hem är lättåkt, går det upp så går det ner, och här med besked dessutom. Riktigt härlig och vacker är nedvägen (också), tyvärr vet jag inte hur mycket folk hann se men jag tror alla var nöjda. 

Sista milen hem gick som en dans och i gammal god sed blev det en välförtjänt välkommen hem-öl även idag. 

Kvällarna går åt till återhämtning, promenader, middag och annat, och nu är ännu en snart slut. 

Imorrn ska vi ta det lite piano, fincykla och leta rätt på några vingårdar. 
Det kan ju sluta hur som helst. God natt!

Och väl uppe gör man rätt i att peka och fota

..för utsikten är helt grym.

Restaurangen hade en kak-hund.
Potatis - nej tack.

Här satt vi rätt bra

.. men här satt vi ännu bättre, dags för lunch.

Trevliga bonusar serverades som förrätt

och ordentligt stärkta orkade alla trampa hem, vilken tur. 

För ingen vill ju missa after biken!