Hemresta

Ja det ska stå så, för vi är redan hemma. Lördagen innebar tidig uppstigning, snabb frukost och avresa halv sju på morgonen. 

Bussen till Milano. Samma vägar som vi brukar cykla,
men nu i en betydligt mer stoppad sadel. Inte lika kul. 

Jaha, då var det dags. Upp och iväg.
Tack för den här gången!

Efter en initialt rätt pigg buss så blev det alltmer tyst i vagnen. Som vanligt kommer tröttheten som en smäll när man slappnar av och inte ska cykla mer. 

Hemresan gick bra, när man väl börjat åka så vill man ju bara vara hemma, och några timmar senare var vi också det, och dags att återgå i normala gängor. Packa upp, tvätta och rösta. Ingen som kommer och serverar en perfekt kaffe på morgonen, ingen som ritar upp dagens tur och säger vart man ska åka.. Det känns alltid lika tomt, men trösten är att backarna ligger kvar. Man får glädjas åt minnena och åka tillbaka. 

För mig och Mats sker det senare rätt snart - om bara en dryg vecka åker vi igen med nästa gäng, dags för juniresan och de riktigt stora bergens resa.

Vi kan bara hoppas att passen har öppnat, planen är övernattning i Bormio för att hinna med Stelvio och Gavia, eller vad som annars bjuds däromkring. Det finns gott om bjässar till backar så vädret styr en hel del. Som vanligt. 

Fortsättning följer mao, välkommen åter!