Bici Lovere(rs): Colle di San Fermo

Alla som hängt med här på bloggen - eller kanske tom rest med oss själva, vet att det här är en kulle av rang. Och det har blivit lite av en tradition att starta med just denna, så så gjorde vi även idag. Klockan sprang dock ifrån oss lite längs vägen så vi hoppade över bonusvändan upp till Madonna del Ciclisti, men turen blir rätt mastig ändå.

Uppe i Solto Collina får man flåsa lite

Annars kan man se helt oberörd ut.

Mot den riktiga klättringen!

Start längs sjön, upp lilla knäppen över Solto Collina och innan den riktiga klättringen börjar stannade vi för en fika i San Felice. Sen är det klättring ifrån Grone; en enda mil men svårslagen i arbetsinsats.

Den som vill veta mer om varför kan säkert nosa runt lite här på bloggen, jag har förfasat och förtjusat mig ett flertal gånger redan, så jag nöjer mig med att säga att alla kom upp. Och på toppen där vi äter lunch lyckades vi den här gången skicka ut rätterna som vi inte beställt.

Tidigare har vi snällt ätit "lite till" i mild protest men nu fick det vara nog. EN rätt är nog, när man ska cykla vidare efteråt.

Hem är det hursomhelst lätt, mest att styra och bromsa, och så lite lagom trampande när man väl kommit ner till sjön igen.

Trots att det bara var första dagen var det flera som hade behov av att stanna vid cykelbutiken på vägen. Och har man inget behov kan man alltid dregla lite. Eller okynnesshoppa nåt, bara för att.

Därifrån var det några som kände behovet att skruva ur det sista ur benen och det är ju fritt fram, övriga väljer en fartgrupp som passar. Väl förtjänt var hur som helst afterbike-ölen som slank ner omedelbart vid hemkomst, och nu några timmar senare är det dags för middag. Vilken tur. Jag är hungrig.

Och imorrn väntar nya äventyr. Inte illa!