Bici Lovere(rs): Passo della Presolana

Idag har vi gnetat. Fast bara på ett bra sätt. Det ska vara lite gnetande, annars är berget för platt.

Morgonsamling utanför hotellet

Vägen mot Pianico och Sovere går lätt uppför

Snacktempo = bra start på dagen

Här börjar så dagens första egentliga klättring

Och då blir man såhär glad. Minst.

Dagsschemat ser ut ungefär såhär: jag, Mats och Ola ses i köket för lite allmän genomgång. Ola kokar gröt och jag snokar runt i köksregionerna – idag hittade jag t ex strössel som ju är ett formtoppsbesked om något för alla respektabla kök. Särskilt om det är multikulört.

Sen dräller alla hungriga in och vi käkar frulle och går igenom dagens tur igen. Turen presenteras redan vid middagen kvällen innan nämligen, men kan ju ändras lite beroende på väder och vind.

Därefter är det fria aktiviteter fram till avfärd och så äntligen får man cykla lite, fika lite, cykla mera och lite till, och så håller vi på tills vi är hemma igen.

Längs vägen ser man en massa trevliga saker som berg, byar, backar, blommande magnoliaträd, grymma utsikter, ulliga åsnor, en och annan slingrig serpentin, lokaltillverkad likör, glada miner, sammanbitna miner, säkert någon skidanläggning, rätt många colaburkar och kaffekoppar, garanterat en pasta eller en pizza… och allt möjligt annat.

Idag eftersom det var så rysligt mycket att titta på fick vi kapa den tänkta turen något men fortfarande blev det en stadig mängd meter både framåt och uppåt, och så ner igen förstås, så afterbiken satt precis lika bra som igår.

Då hade vi efter tre mil uppförsbacke nått Passo della Presolana som ligger på precis under 1300 möh, och där låg en hel del snö kvar fast vi svettats floder i solskenet på vägen upp. Från toppen har man sedan en riktigt härlig utförslöpa med fantastiska vyer att se fram emot, innan det blir mera klättring genom tät barrskog och över lantbrukslandskap. Enformigt blir det inte.

Så nu är det bara att runda av och hoppas att morgondagen kommer bli lika bra den med. Den kommer bjuda på ordentligt brant stigning om vi kan köra som vi tänkt.

Tyvärr ser det ut att bli regn framåt eftermiddagen så vi kortar turen något för att hinna hem innan, och maxar lutningen istället. Som jag minns det kommer det nog att bli en utmaning ändå, och den ser jag fram emot. Den här gången utrustad med kompaktvevparti dessutom.

Sist var jag nog bättre tränad kanske, men i varje tramptag (ca 55 i kadens) tänkte jag ”kompaakt, var är mitt kompaktpartii..” Så det ska bli kul att se om det hjälper.

Eller så är det bara så att 17% är segt helt enkelt. Det får vi se. Imorrn.

Arreviderci!