Sista turen

Gårdagens tidiga uppbrott gav nog effekt – eller så var det att alla längtade ned till gröten nu när det var linfrön i den. I vilket fall verkade alla relativt pigga imorse och taggade inför resans sista tur; upp till Passo della Presolana.

Start i strålande sol

Flåspaus efter "knäpparna". Brantast någonsin för
de allra flesta. Bra jobbat!

Sen går det lite lättare, mot Presolana

..är det granna vyer

Mats hade skrämt upp alla genom att berätta om "knäpparna" på vägen dit, men inte heller denna gång var det någon som klev av och gick.
Vi får helt enkelt hitta något brantare. 

Fram till själva klättringen var det kanonväder; lite svalare än igår vilket är perfekt när man ska hålla på och klättra. Lagom till vi kom fram till den riktiga stigningen (de två föregående uppförsmilen räknas bara som motlut, särskilt som man just betat av ett par modiga 25%-are) så kom dock regnet. Eller ÖSREGNET kanske man ska säga. 

Men väl där är det inte så mycket annat att göra än att fortsätta framåt, så det var precis vad vi gjorde, och 8 km seg klättring samt ett uppstått och åtgärdat kedjebrott senare var alla uppe på toppen och kunde beundra stensamlingen på Piccolo Museo - vårt stammishäng däruppe. Då hade det dessutom slutat regna och vägen var nästan torr igen.

Dagen till ära sålde de även lokal finost utanför, - det märks att turistsäsongen håller på att komma igång. Det rör sig helt klart mer folk där vi hittills varit rätt ensamma under våren. 

Till och med solen bestämde sig för att titta fram; väldigt uppskattat inför nedfarten, och några kaffe, en hel del ost och kanske någon sockerbulle senare var utförskörningen i full gång. Som vanligt är det en snabb sak att komma hem, vilket är tur, eftersom vi då ska packa, äta lunch och dra i snabb följd. 

Så nu sitter vi på transferbussen till Malpensa, och därifrån är det bara några flygtimmar innan vi är hemma igen. Lite bitterljuvt, men det ser ut som att alla är rätt nöjda - till och med ganska trötta efter allt trampande och alla intryck. Tacka för det - det är ingen dålig repertoar vi har betat av den här gången. Kul! 

Nu är det en liten paus till september - då är det nya friska tag för mig och Mats. Ingen Ola den gången men väl en Uffe - det är hans rygg man ser tillsammans med Mats på startbilden. Det kommer bli en höjdare. 
Vi ses!

..hela vägen

..så nu tar Mats också fram kameran

..för nu kommer vi ut vid forsen 

..och där är ju jättejättefint

..och tittar man över kanten

..vilket alla gör

..så ser det ut så här!

Här säger Mats att nu ska vi klättra

..men idag var åsnorna utbytta - mot getter.
Leffe stannade snällt ändå men jag kände mig blåst.

Titta, här är man nästan uppe, det står så på skylten tom

Uppe! Dyngsura, men nu började det bli varmt igen.
På vägen upp spöregnade det dock så där blev inga bilder.

Nöjda, med all anledning

Kaffeåbulle-fikan stärktes upp av
ost som inhandlats utanför

Lustigt ställe men trevliga människor och som vanligt
riktigt bra kaffe

Sen var det dags att åka hem

Och då kom tröttheten.