Stelvio (och Aprica)

Oj. Vilken dag. Nästan så man är lite mör. 
Ännu en dag med solsken, och idag fick brillorna till och med flytta ner på näsan en stund, istället för på hjälmen där de allt som oftast sitter. Idag fanns nämligen stor risk för snöblindhet! 

Min morgonvy från balkongdörrn imorse. Inte illa.

Dags för avfärd

Nu lämnar vi Bormio. Till topps!

Väl skyltat

Efter frukost var det alltså dags för Stelvio tur och retur innan vi skulle bege oss hem igen. En nätt liten backe med sitt pass 2758 meter upp i luften. 

Trots alla dessa möh-metrar var vi helt överens om att den var snäll och trampvänlig, men.. en snäll (dvs aldrig jättebrant) backe som slutar så högt upp blir ofrånkomligen ganska lång. Det var vi också överens om. Och att det var lite tunn luft däruppe. 

Hur som helst gick det bra, alla kom upp trots lite känningar här och där från våra tidigare strapatser, och det var naturligtvis rasande tjusigt med alla snöiga alptoppar och vattenfall. Och extra kul med alla hälsningar målade på vägen, till proffsen som tvingas upp här i Girot, i ungefär dubbla tempot. Fy vad jobbigt. 

Ned gick det blixtsnabbt och efter en lunch i Bormio var det dags att trampa hem. Man kunde tycka att Stelvio i sig kunde vara en lagom etapp, som kunde avslutas med lite spa i de varma källorna som finns i Bormio.. Men inte vi inte - vi skulle ju hem. Och dit var det 14 mil, inklusive ytterligare ett berg att ta sig över..
Ja vad kan man säga.. tur att vi gillar att cykla. 

Det flöt på bra hem trots motvind - det är i alla fall mycket utförsåkning när man väl gnetat sig över Aprica (11 km uppförsbacke), men vi var nog alla rätt möra och nöjda med trampandet när vi väl kom hem. 

Efter en guidad tur på stan och middag på en lokal restaurang är det nu dags att knyta sig. Det ser jag fram emot. Imorrn blir det lite mindre klättring. Om man vill. Annars finns alternativ för sånt också, vi får väl se vid frukost vad alla benen säger. 
Natti!

Mötesplatsen inför själva klättringen. 

Till höger skulle vi

..och titta vad fint det var där

Lagom lång tunnel

Grön skylt ska det vara. Inte röd
som det var mot Gavia igår.

Snygg väg upp

Tittar man noga så ser man hur vägen slingrar

Fin utsikt, kan man också titta på

Lite vitare för varje sväng en bit upp

Ser kallare ut än vad det var, men visst kändes
skillnaden ju högre upp man kom

Fick sällskap av en holländare ett tag. Han var här och
tränade inför Marmotte. Jo jag tackar. 

Sen blev det mera snö

Och sen var skidkänslan total

Men vägen var torr och fin 

På toppen var kommersen maxad
men vi nöjde oss med fika

Skulle kunna ha varit från vilken skidresa som helst,
tills man tittar på kläderna

På vägen ned skulle det hela förevigas såklart

De mest ambitiösa klättrade upp till skylten

..som såg ut såhär från andra hållet

Andra nöjde sig med att plåta skylten på håll

Dåså, förevigat och klart. Upp o iväg igen. 

Fast jag måste ju stanna och fota hela tiden,
åtminstone när det slingrar så här fint

Lättare utför!

Här var också lite för vackert för att inte stanna till en
kortis, toppar och vattenfall om vartannat. 

På väg tillbaka mot Lovere var det helt snöfritt

Och tack vare en minimal felkörning hann jag se borgen
uppe i skogen. Très cool.