Då var det alltså dags igen, och äntligen framme!
|
Äntligen! I Linate, Milano alltså |
Den här gången är vi 11 glada
cyklister varav två är Mats och jag som ska hålla ihop det hela, några trogna
Margitresenärer och några nya, några är nya för Italien och några har inte
cyklat i berg, så det är varierat så det förslår och kommer bli mycket att
uppleva och upptäcka.
Idag
har vi klarat av att komma hit, checka in, äta lunch, pillra ihop cyklarna och
rulla ut på veckans lättsammaste tur – en sväng längs sjön med glasspaus i
Sarnico och ett litet bonusberg på vägen hem. Med eftersnack, dusch och middag
med några glas vin på det så är man ganska snäll sen. Nu, vill säga.
|
Tre mil bort ungefär längs sjön ligger Sarnico |
|
Som är såhär tjusigt |
Dagen
har bara bjudit godsaker, väder, mat och cykling har allt varit till
belåtenhet, vad jag har hört, däremot har vi fått en ny uppgift att lösa.
Inför
varje cykeltur delas nämligen ”morgondagens pass” ut - en karta i
vykortsstorlek med banprofil och data som avslöjar sträcka och höjdmeter, och idag
kom önskemålet om en ”stämpel” för denna. Som i orientering alltså – en markering
som verifierar att man faktiskt kom runt helt enkelt.
Såklart vi ska ha en sån.
Hur den ska se ut är inte riktig klarlagt ännu men fortsättning följer.
Imorrn
så väntar tuffare tag samt ett stycke cykelhistoria, Madonna dei Ciclisti ska
besökas och Grone ska bestigas. Det är den backen vi kallar lilla Mortirolo - brant
och segt ska det bli med andra ord. Väl mött!
|
Där fanns tid för en stunds kontemplation
..och glass |
|
Efter första prova-på-backen, ca 500 höjdmeter |
|
Härifrån går det utför, ända ner till sjön igen |
|
Stilfullt par - Den Blå är tillbaka! |
|
Väl nere är det bara någon mil hem, lättåkt |
|
..och såhär himla tjusigt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar