Fyra dagar in i resan kommer första inlägget den här gången. Eftersom jag
inte har rollen som guide denna resa utan vi åker som kompisgäng så försvinner
lite extramaterial men några små inlägg kan jag nog inte låta bli.
|
Färdigfikade på Passo Presolana |
Dag ett var det fullt sjå med att anlända, luncha och mecka ihop
cyklarna innan avfärd runt fyra. Med så sen start blir det inga långturer men Passo
Presolana tur och retur hann vi med åtminstone.
Termometern stod på 37 grader
och själv hade jag hela två timmar sömn i ryggen så min premiärtur var allt
annat än glamorös, men mer kan man kanske inte begära. Andra hade en bättre dag
och tog i lite för hårt istället, vilket slog tillbaka lite dagen därpå. Lagom är
som vanligt bäst men inte alltid roligast.
|
Hemma igen, sedvanlig after bike
med Aperol Spritz |
|
Dag 2 - grismisär och dyngsur fika
på Montecampione |
Andra dagen hade vi spetsat in oss på långtur men vädret
fick oss att styra om och istället för att börja mot Crocedomini, sikta på Montecampione
- en av Giro-backarna i närområdet.
Efter en blöt start och en dyngsur fika på
1200-metershyllan sprack det dock upp och då fanns ju nya möjligheter igen. Så
ner på baksidan av Montecampione, vidare mot Boario Terme och upp en bit för Crocedomini
som originalplanen var, men med avhopp nu i Astrio där lunchen intogs i
strålande sol. Snabba kast. Därifrån ned till Breno och vidare norrut, för att skiljas åt i botten av Vivone då halva
gänget körde vidare uppåt och andra halvan hem igen.
Vivione är en äkta naturupplevelse
och om man inte gör det för jobbigt för sig har man en två mil lång uppförs-upplevelse
framför sig. Från passet där det fikades behövligt, är det miltals utför med få
undantag, och någon dryg timme senare är man hemma igen. Och väl hemma brukar
dagarna vara sig rätt lika, mat och vård av cykel och sig själv innan läggdags.
Skönt att vara ledig.
Dag tre var det åter lite skakig prognos och vi siktade på
att ligga lågt, dvs inte nå några högre höjder då det utlovades dunder och brak
framåt eftermiddagen.
Så som dagens enda klättring körde vi cementbacken, en
närliggande klättring på knappa milen, och sen runt sjön. Det var soligt och fint
och blev en skön mellandag med lite tid över för annat.
Idag har det ösregnat och åskat ordentligt men några körde ändå
en sväng på förmiddagen, i princip ett liknande upplägg som igår; sjön runt med
lite bonusklättringar i övervägande uppehållsväder, några valde dock fikarace utan någon cykel
alls.
För imorgon ser vädret ut att bli bra, och då kommer vi göra det som vi
tänkt och även behövt ställa in om och om igen - turen som inte blivit körd sen
2012 och går under namnet Epic Ride. Vi får väl se om det kan bli imorgon
det händer, fortsättning följer. Nu är det i alla fall läggdags. Gokväll!
|
Men strålande sol efter lunch - mot Edolo! |
|
Nu på toppen av Vivione, och redan på väg ned igen |
|
Vivione-gänget, minus fotografen |
|
Passo Vivione, utsmyckad som få |
|
Efter en sån tur, 14 mil och 3200 hm kan man
behöva stretcha lite under kvällspromenaden |
|
Måndag, start söderut runt sjön |
|
Solig start genom stan |
|
Första flås-stopp efter dagens enda backe
här i Vigolo, mot nedfart Cementbacken |
|
Till topps, lättåkt sista kilometrarna upp |
|
..så då kan man lägga på en liten sprätt |
|
Här vare stopp. Nu fortsätter varvet runt sjön. |
|
Tisdag - dagens klättring gick till Bossico
Två klättersugna fick jag med mig |
|
Molnen låg tjocka en bit ned |
|
Här fotades moln och natur.
Inte tappa mobilen... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar